|
|
Hur kan vi möta den som sörjer?
I sorgen och saknaden behöver vi varandra. Ofta tänker vi att den som sörjer ska få sörja ifred, och vi säger: ”Hör av dig om du vill prata.” Men vi ska göra tvärtom. Vi ska inte lämna den som sörjer ensam utan ”störa” och höra av oss och erbjuda oss att prata en liten stund. Den som sörjer mår bra av att få berätta, om sorgen eller tacksamheten. Min erfarenhet är att det är mycket vanligare att den som sörjer upplever att den blir övergiven, som om den hade en smittsam sjukdom. Ett kort samtal på fem minuter kan betyda väldigt mycket. Och om den som sörjer inte vill prata just då, så kommer den att säga det. Vi har visat att vi bryr oss. Även ett sms, där vi uttrycker vårt deltagande är värdefullt.
Det här är särskilt viktigt efter begravningen, eftersom omgivningen tänker att ”nu är det över” och förväntar sig att den som sörjer ska se framåt. Men det är ofta först då efter begravningen som de sörjande får tid för sorgen, eftersom tiden fram till begravningen är fylld med så mycket praktiskt. Och var inte rädd för att prata om den som dött. Jag vet sörjande som varit med om att omgivningen slutar nämna den döda, och att det ger känslan av att det är som om den aldrig har funnits.
Som sörjande blir man lätt isolerad – låt oss tillsammans bidra till att den som sörjer inte lämnas ensam utan bjuds in i gemenskapen, för vi behöver varandra.
Thomas Bodiroza Lindh
T f kyrkoherde